befrielse

Så skönt att denna arbetsvecka snart är till ändo. Förra helgen tillbringades i Belgien med arbetskollegorna och den här veckan har gått som i en dimma. I måndags gick jag omkring som en yr höna ute till sjöss, jisses vad snurrig jag var. Jetlag. Fast ändå inte, eftersom tidsskillnaden bara var en timme.

Denna helg blir min första ensamma helg med sonen. Nu är det mannens tur att resa iväg. Och en annan "stor" nyhet har jag att berätta - jag har slutat amma. Yes. Och snyft. Det känns vemodigt på något sätt, men samtidigt skönt och befriande. Sonen är ju ändå 19 mån nu. Belgienresan blev som ett perfekt tillfälle att sluta amma. Nu har jag inte ammat på en vecka och det känns bra. Sonen kan begära ibland, speciellt om han vaknar på natten, men tids nog kommer han att glömma. Vi kramas och gosar precis som förut, han behöver inte känna sig otrygg eller ledsen.